Ibland önskar jag att man fått trampa omkring i någon annans skor, bara för att känna skillnade mot mitt liv. Är det grönare hos grannen eller är det bara jag som förvränger saken och vägrar se att andra har bekymmer. Kanske inte samma som jag men troligtvis inte mindre bekymmersamma.

Jag upplever ju mitt elände på ett sätt någon annan som levt liknande upplever säker saken på ett annat sätt.

 

För ca sex månader sen hade jag en plan...om vad jag ville få ut av framtiden. Idag är det kaos i huvudet och jag har tappat fokus på allt. Jag ser knappt en dag framåt och dagen som gått är bortglömd. Att hela tiden leva i nuet ska iofs vara bra säger man. Men när nuet är en ända röra och inget hänger samman då är det inte helt toppen att vara i nuet. Man får inget gjort eller ingen plan på hur dagen ska se ut. Trött och tjurig hela tiden. Man kanske skulle ta och svära en ramsa för att lätta på trycket lite. 

Skrika ut över havet bara för att känna lättnad. Funkar det???? Kankse, det är väl värt ett försök eller hur???

 

Avenged Sevenfold - So Far Away