Jag har blivit bra på att dölja allt för omvärlden.....
Det är så mycket som döljer sig bakom ytan så mycket starkt att berätta så mycket känslosamt att släppa ut. Jag är rädd för konsekvenserna. Jag håller hårt i mitt inre det ligger många år av känslor begravda där. Om jag gömmer dom så kanske de glömms bort????
Eller????
Fick ett litet ryck och stukade om min blogg lite....
Kände att den blev ganska bra faktiskt så är nöjd för stunden.
Denna vecka mycket imorgon har jag prov igen i Kultur och Idé historia vilket är ett fantastiskt roligt ämne.
Fredag fyller Alexander 17år, vi har även ett EVK med honom då + Naturkunskapsprovet som skulle varit gjort blir det att göra på eftermiddagen.
Lyrics of the day.....
Shinedown - Crow and the Butterfly
I Painted Your Room At Midnight
So I´d Know Yesterday Was Over.
I Put All Your Books On The Top Shelf
Even The One With The Four Leaf Clover.
Man I´m Getting Older.
I took all your pictures off the wall
And wrapped them in a newspaper blanket.
I haven´t slept in what seems like a century.
And now I can barely breathe.
Just like a crow chasing the butterfly
Dandelions lost in the summer sky.
When you and I were gettin´ high as outer space
I never thought you would slip away.
I guess I was just a little too late.
Your words still serenade me
Your lullabies won´t let me sleep.
I´ve never heard such a haunting melody
oh it´s killing me.
You know I can barely breathe.
Just like a crow chasing the butterfly
Dandelions lost in the summer sky.
When you and I were gettin´ high as outer space
I never thought you would slip away.
I guess I was just a little too late
Just like a crow chasing the butterfly
Dandelions lost in the summer sky.
When you and I were gettin´ high as outer space
I never thought you would slip away.
Like a crow chasing the butterfly
Dandelions lost in the summer sky.
When you and I were gettin´ high as outer space
I never thought you would slip away.
I guess I was just a little too late (Ohh)
Just a little too late.
Lyrics of the day.....
And I've got a spoon
I live in a hallway
With no doors and no rooms
Under the window sill
They all were found
A touch of concrete within a doorway
Without a sound
Chorus:
Someone save me if you will
And take away all these pills
How did I get here
And what went wrong
Couldn't handle forgiveness
Now I'am far beyond gone
And I can hardly remember
The look of my own eyes
How could I love this
A life so dishonest
It made me compromise
Chorus
Jump in the water
Jump in with me
Jump on the altar
Lay down with me
My hardest question
Too answer is
WHY!!!
Chorus
Some one save me (x3)
Somebody save me
Somebody save me
Please don't erase me
Vägskäl....inte alltid det lättaste...
Mitt i ett vägskäl...det är inte alltid så lätt.
Kan inte bygga upp en skyddsmur igen.....
Livet är tufft och hårt, för alla. Men jag har fått min beskärda del nu. Jag kämpar och kämpar men orkar inte mer. Jag orkar inte kämpa längre, det känns som jag drunknar.
Huvudet är inte längre över vattenytan och jag kippar efter luft. Det finns ingen för mig, jag kan inte andas.
Mina barn trippar på tå runt mig för att jag inte ska falla samman, iaf Alex som är omtänksam om sin mamma.
Oscar den lille skitungen har inte vett att förstå. Vilket är en tur men han är väldigt känslig för hur jag mår men har inte riktigt koll på varför jag inte mår ok.
Har allt på mitt samvete, kan inte ta hand om mig eller mina barn. Visst jag gör vad jag kan och det får jag höra. Sänk mina krav - förhoppningar - mål. För mig är det ett hån att säga det till mig. Jag ser ju att inte miia barn mår bra jag ser ju själv mig i speglen varje morgon. Denna trötta gamla kvinna som jag själv knappt känner igen längre. Det känns som ett slag när man säger till mig att jag gör ju vad jag kan och det räcker......NÄÄÄÄ det räcker inte är det bara jag som ser hur det går. Är det bara jag som ser.....Fan oxå
Ensam är jag....ensam mot världen. Jag tjatar och gnatar på Alex för att få honom att förstå, få honom att inte stänga in sig, när jag i själva verket vill göra samma sak.
Som en struts sticker jag huvudet i sanden. För min skyddsmur är ner riven och jag kan inte bygga upp en ny.
Jag vill inte visa min sargade själ, jag vill inte visa mina öppna sår. Snälla låt mig vara ifred så jag kan bygga upp min skyddsmur återigen. Det är allt jag ber om. För jag orkar inte mer nu.
