Fy fan för alla hjärtans
Inte för att det är första alla hjärtan som man tillbringar ensam men i år känns den dagen som ett stort hot och jag kan inte förklara varför egentligen. Kanske för att mitt hjärta är så trasigt och söndersparkat.
Jag föröker verkligen plåstra om tänka på mig själv och vara som alla vill att jag ska vara men resultatet slutar oftast i att en bit lossnar från mig och jag slutar vara mig själv.
Nu har alla myndigheter ett grepp om oss och jag känner mig som en marijonett som inte får göra som jag vill inte får tänka som jag vill. SNÄLLA låt oss vara. SNÄLLA låt oss få försöka själva att bygga upp ett liv en rutin en vardag. SNÄLLA jag ber er låt oss vara.
februari redan och snart sportlov
Redan Februari månad och kreativiteten saknas. Överallt känner jag sunk sunk sunk men det kommer väl uppstå nåt slags vårkänslorus såsmåningom och då får vi ta reda på det då. Hade varit skönt med lite extra kraft och energi nu. Jag hoppas på att vårruset ska infinna sig till vår planerade skidresa iaf på sportlovet som inväntas komma snart alltså under vecka 8.
Mina CSN pengar förblir frånvarande och bilen är nu hos Christoffer för att ladda batteriet innan vi kör den vidare mot Vetlanda hoppas verkligen att jag kan hitta något nytt som vi kan samåka i alla istället för att en alltid är tvungen att vara kvar hemma eller gå till skolan etc.
Livet för övrigt är tufft och ensamt och vad mer kan man begära av sig själv. När man gjort som man gjort. Men det är dags att sluta trava omkring i gamla tofflor och byta ut dessa mot mina egna skor och börja min vandring med att sätta en fot före den andra.
Just nu finns det ingen röd tråd i våra liv och vi befinner oss i en majorinett situation dar alla olika myndighetspersoner sliter oss åt olika håll. Men kanske jag kan sätta ner foten en dag och be alla att låta oss få vara ifred. Låta oss få börja vår resa som en ny familj jag och mina älskade ungar.
Varje resa börjar med ett steg......
