Hatar känslor
Hatar alla känslor som bubblar upp i själen.
Hatar dem så mycket vill bara slita ut allt och trampa på dem så de försvinner.
Alla känslor gör mig sårbar.
Det är inga glädjetårar som trillar inga trevliga ord som dyker upp i skallen outtalade men jag hör dom
Jag hatar verkligen julens förmåga att få en människa så ensam.
Jag var på väg uppåt....trodde jag ja
Ibland kan man undra om man inte fått utstå tillräckligt. Jag var på väg att bli stabil lycklig och så var det nån djävel som tycke det var fel och sparka undan fötterna på mig igen.
Jag har flyttat till min lägenhet och stormtrivs likaså barnen verkar det som. Vi hade lyckats att kmma tillrätta med det mesta och framtidsplaner började bildas i mitt huvud.
Men för 3-4 veckor sen fick vi beskedet om att Oscar har diabetes. Det kom som en chock.
Hela min tillvaro slogs sönder och samman kanske inte så mycket av situationen utan av omställningarna som blev runt oss. Min skolgång som har tagit en massa stryk. Planerna att kanske ta en termin till uteblir helt nu.
Jag är så trött igen och orkar inte med allt.
Jag hatar verkligen känslan av att vara otillräcklig.
