Tankar till er....
Dagar och nätter virvlar förbi och ni är i mina tankar hela tiden....
Längtar så efter er
Till mina älskade ungar
ADELE-SOMEONE LIKE YOU
Brev till mina barn...
Jag ville aldrig att det skulle bli så här. jag önskade att jag kunde göra något annat.
Jag älskar er så mycket och det känns som jag sviker er.
Jag kan inte be om förlåtelse för det känns som om jag bara gör saker värre.
En dag kanske ni förstår mig oxå....en dag kanske...
Men glöm aldrig att jag älskar er
Till mina älskade ungar
Someday-Nickelback
En röst i natten.....
Ibland slår livet mig med gäpnad, häpnad över....hur oflexibelt samhället är och hur vi som människor är tvungna att kompromissa för att passa in.
Ändå finns "VI" en stor klick av människor som inte passar in hur flexibla vi än må vara.
Hur kommer det sig? Och varför har man så många åsikter om denna klick.....???
Jag vill inte gå så långt som att säga att vi är missanpassade eller på något sätt sämre än medelmänniskan. Men något skiljer oss åt. Något unikt för varje individ.
Själv tror jag inte jag kan säga vad min unikhet är, vad det är som gör att jag inte passar in....jag är lång, men det är ju inte unikt. För så lång är jag inte. Jag är en XL kvinna men det är inte heller unikt.
Är det så att kombinationen skär sig. Att det är det som gör det till min unika specialitet, det som gör att jag inte passar in i omvärlden???
Visst är det bra konstigt att vi som inte passar in i omvärlden har en egen plats att gå till att samlas och mötas på samma nivå. Eller kommer vi inte passa in där heller???
Vad är det då som gäller...handlar denna oflexibilitet om oförstånd eller rent av om okunskap om att vi männsikor är olika...Jag skulle vilja säga att myndigheter använder sig av "lagt kort ligger" -principen, att det är det som styr istället för att de lyssnar på var och en av oss individer...nä deras sätt är det enda rätta...för oss ALLA. Även för oss som inte passar in.
ERKÄNN....ERKÄNN ATT NI OXÅ HAR FEL. ERKÄNN FÖR OSS ALLA ATT NI INTE ÄR MER ÄN MÄNNISKOR NI MED.
Ibland önskar jag...när jag sitter och lyssnar på paragrafryttare som mal om ditten och datten, att de som sitter på andra sidan och tror sig sitta säkert. Fick känna på hur det känns att inte passa in i ramarna, att inte vara som alla andra utan vara unik på sitt lilla sätt.
Att de fick känna på hur det känns att kämpa i motvind när man helst av allt bara känner för att lägga sig ner och dö.....
Till mina älskade barn
One more time - Den vilda
Ensam.....
Att ensam skulle vara stark är en ursäkt för att man inte är ensam av fri vilja.
För att vara ensam är tomt och ihåligt....Jag räknar dagarna tills mina barn är hos mig igen och jag får krama dom och tala om för dom hur mycket jag älskar dom....
Till mina älskade barn
Avril Lavigne - When your gone
Kan inte ge upp nu....
Måste kämpa....kan inte ge upp nu
Ge mig styrka att orka.....
Till mina älskade ungar
MARYMARY-Cant give up now
Sviker mina egna......
Allt har ställts på sitt yttersta och det känns som jag sviker alla runt mig.
Ett jourhem är utsett och under utredningen så kommer barnen bo där....uton på helgerna då de kommer hem till mig. Jag vet inte hur jag ska reagera på detta och sömnen uteblir nästan helt nu.
Det sliter i mig och allt hopar sig, jag orkar inte ta itu med något :( Vad är det för mening?????
en månad till......
Efter bråk med försäkringskassan har det löst sig en månad till.....men bara en månad???? Vad som händer sen har jag ingen aning om. Kan säga att det är förjävligt att inte veta om man kan betala hyran nästa månaad eller om man överhuvud taget får mat på bordet....
Är så trött på att alltid behöva förklara mig hur man mår och bli ifrågasatt. Är det verkligen meningen att man inte ska få vara sjuk???
Att som sjuk behöva kämpa för din rätt mer än någon annan???
Om du visste allt.....
Kämpa kämpa kämpa.....hur mycket ska man orka med.
Om du visste allt, skulle du klandra mig då?
Om du visste allt, skulle du kunna förlåta?
Hur fan ska man våga??????
När man inte ens vågar skriva ner det som finns i hjärtat på papper som ingen kommer att sse hur ska man då våga vara ärlig och berätta för andra?????
Hjärtat brister...om och om igen
Vem förstår mig???.............
Vem vet vad jag går genom????....................
omänskliga myndigheter överallt
Allt har säkert en mening, men jag vore väldigt tacksam om någon snäll själ kunde tala om för mig meningen med att sparka på mig när jag redan ligger. Jag är redan längst ner i skiten, jag kommer inte längre ner.
Hade det inte varit mer mänskligt att försöka hjälpa mig, lyfta mig eller stötta mig bara lite. Jag ber om så lite....
Alla talar om hur man måste nå botten för att lyckas ta sig upp, för att bli bättre. Känns som jag varit bottenskrap väldigt länge och att jag håller på att rota mig där, för jag förtjänar inget bättre.
Många händelser på en gång gör att man ifrågasätter sin plats på jorden, sin självkännedom och sig själv som person. Nu har jag släppt orden lösa till de närmaste och en halv tår kom fram.
Kommer jag nånsin kunna gråta igen eller kommer jag vara en torr och oberörd kärring den resterande biten av mitt liv. Vill så gärna släppa på tårarna gråta mig tom.....men jag är redan tom.
Min SPA-weekend
Den första adventshelgen åkte vi och för mig var det igår. Det var jag, min mor och min svägerska Liz som intog hotellet med stormsteg.
Resan till hotellet eller jag får nog säga Tranås gick bra!!! förutom ett litet misstag då vi inte hittade till Tranås???? Ca 5km innan Tranås så pratade jag med mor som då redan stog i foajen till hotellet.
- Det var inga problem att hitta hit, säger hon
Jag svarar med att v i har inte långt kvar nu och vi är snart framme.
Liz och jag får snällt vända kosan söderut igen då vi passerat Sommen!!!! Japp vi missade alltså infarten till Tranås.
Kl. 11.00 ungefär checkar vi in och fick tillgång till rummen med en gång. Nyfikna som vi är så kikar vi på rummen. Tror att det var första OCH sista gången vi använde trapporna uppåt.....
Hotellet var gammaldags och jättemysigt, lugna färger, högt i tak och dämpad belysning. Mamma och jag delade rum och Liz hade ett eget. När vi stillat vår nyfikenhet så tog vi en runda på shoppinggatan i centrum. var inte någon större hit men några små mysiga affärer hittade vi iaf. Men där var allt så dyrt att man knappt vågade ta i något. Vi köpte några bitar delikatesschoklad att mumsa till när vi skulle skåla i bubblet vi hade med.
Tiden gick väldigt långsamt och vi hann med mycket och samtidigt inte jäktade och kunde sitta och prata strunt en stund vilket är trevigt. Men vi väntade på fikat som skulle serveras vid 14.00 för nu var vi lite småsugna på nåt i magen.
Nästa tid att passa var våra inbokade behandlingar kl 18.00 och kl 18.30. Under tiden hann vi med bad och bastu och en sväng på rummet för att skåla me mer struntprat om allt möjligt. Så där som bara vi kvinnor kan.
I relaxavdelningen som låg längst ner i källaren, dit vi givetvis tog hissen fanns en bar och ett glas rött var gott under tiden vi väntade på varandra.
Kl 20.00 serverades supén i resturangen. Lite märkligt var ändå dden lilla menyn som låg på borden innehöll vad som vi skulle få serverat och förslag på ett vinpaket med olika sorters vin till maten. Ska försöka komma ihåg vad som serverades för nu kände man att man inte ätit ordentligt och vinet gjorde sig påminnt.
Förätt: Inlagd stöbrödsbeklädd aborre, gäddmousse och grön sparriskräm??? Ja nåt sånt jo det låg några fiskägg i mitten oxå och skramla. Till detta ett glas vitt.
Varmrätt: Var hängmörad biff. En slags potatiskaka av mos....lite grönsaker och sås. Sen hade de friterat eller rostat ett grönt blad??? som vi inte kunde identifiera men det var gott. Kan ha varit blomkålsblad eller grönkål. Och till detta då ett glas rött.
Efterrätt: Äpple som var inbakat i något och sen rullat i socker. Lite glass på kanten och ett glas avec.
Som grädde på moset tog vi in en varsin kaffe......
Mätta och glada intog vi baren. Mamma nöjde sig med en päroncider medans Liz och jag provade på både en Äpplecrush och en Smurf. När vi suttit en stund i salongen och både Liz och jag nu var precis som sig bör...alltså salongsberusade så köpte vi oss en varsin cider och fortsatte upp på rummet med prat och skratt.
Det blev en massa prat allt från roligt, sorgligt, allvarligt inklusive för mycket att dricka. Klockan var nog närmare tre - halv fyra när vi äntligen fick pröva om sängen var ryggvänlig.
Kl 8.30 klev vi upp, fixade väskor och våra trötta ögon och kl 9.00 klev vi in i resturangen igen för intag av frukost. Där var uppdukat ALLT och då lovar jag att du kunde hitta det mesta i matväg. Folk stod och gräddade sina våfflor.
Kl 11.00 var det dags att checka ut från hotellet och lämna våra rum. Ca en kvart för tidigt klev vi ut i blåsten - tre nöjda kvinnor som haft en underbar men alltför kort helg tillsammans.
OCH TILL SIST......
Nästa gång ska du Monica följa med oss vi håller redan på att kolla på olika alternativ....
För vi saknade dig
Ett trasigt inre - hur lagar jag mig???
Min resa är påbörjad, små steg framåt men ofta jättekliv bakåt.
Mitt inre är trasigt och mitt hjärta är tomt.
Varje vecka tänds ett hopp om frid men varje samtal slutar oftast med mer förtvivlan och
mitt hjärta fylls än en gång med känslor av tvivel inför en förbättring.
Mitt huvud fylls med fler bilder som flyter omkring, visar sig och ger mig ingen förklaring.
En dikt av Night soul woman
Trasiga själar sökes
Trasiga själar är framtidens hopp. De som har fallit och smakat hur dypölen smakar. De som har tagit slag från sin medmänniska och kände blodets smak i sin mun. De ska rädda framtiden, för att de har lyckats resa sig upp, log till sin medmänniska och fortsatt leva för en bättre framtid.
Trasiga själar, mänskligheten behöver er! Visa vad ni har lärt er när ni föll i mänsklighetens avgrund! Hjälp oss uppskatta vad vi tar för givet varje dag.
Livet! Känslor! Kärlek! Välmående!
Hjälp oss förstå att gräset inte är grönare på den andra sidan.
Musik kan göra livet gladare.....
En vanlig dag för mig....
Samtal på förmiddagen....JOBBIGT!!!!!
Energi till disken, finns knappt men påbörjar och får känslan av att jag orkar. Att jag VILL orka.
Jag vill gå ut i solen med Tina, ta en lång och frigörande promenad. Har bestämt mig, JAG SKA GÖRA DET!!!!
Sätter mig mitt mellan diskning av tallrikaar och glas.
Tröttheten slår omkull mig, jag tittar ut, längtar ut, vill ut, men benen bär mig inte. Kroppen vägrar ge med sig.
Det blev ingen promenad idag heller....Suck
