Det är konflikt mellan huvud och kropp. Vilket blir ett resultat i att jag sitter i mellan med en gigantisk panikångest. Förbannar allt just nu. Varför ska allt vara så komplicerat. Varför ska jag vara så komplicerad. Fått rådeet att tänka på mig själv först och främst men hur fasen kan jag det när hjärnan går på högvarv när det gäller allt annat. Just nu sitter jag med känslan av att vilja fly...fly från allt och alla . Fly bortom horisonten till en plats där ingen eller inget kan påverka mig. Att slippa denna konfliktkänsla i kroppen vore helt underbart.

 

Jag undrar många gånger vad jag gjorde för fel. Varför ska mitt liv så jäkla komplicerat. Varför fungerar inte min hjärna som alla andras. Ett talesätt lyder ungefär så här (kan inte det exakta orden). En del straffar gud långsamt och en del straffar han genast. Ok och nu när jag blivit straffad....trampad på....omkullkastad...behandlad som skit etc etc När är det min tur att få resa mig starkare av mina misstag och mina handlingar. 

 

Många gånger funderar jag också på hur jag ska vara en god föreblid till mina älskade ungar. Mina tre killar som är det mest kära jag har i livet. Mina ögonstenar. Varför straffar gud dom???? Vad gjorde jag för fel????

Ja vad kommer min panikångest ifrån...säg det du vise. Det är inget behagligt i någon bemärkelse.

Har riktigt starka mediciner för de värsta attackerna och nu var det länge sen som jag behövde använda dessa. Meditation och avslappning kommer man långt med. Men endast i hemmet där man kan stänga in sig från omvärlden. 

 

Electric Light Orchestra - Don't Bring Me Down