Det finns så mycket inom mig som bubblar upp mot ytan. Saker som är förträngt och som jag hoppas jag glömt eller gömt undan i säker förvaring. Små minnen som poppar upp. Känslor som jag trodde jag inte längre hade.

Sårad, förtryckt, missbrukad, förlöjligad, utnyttjad, förminskad alla är de negativa och antagligen så kommer de flesta av dessa endast från mig själv. Från mitt sätt att vara, från mitt egna beteende.

Dessa minnen kommer från min s.k ungdom från tidig ålder upp till snart nu för ca 5 år sen. 

Jag lät mig själv bli utnyttjad, sårad och stampad på. 

Just detta året har varit upp och ner. Varför just nu??? Ja det undrar jag med, men om det är för att jag låter mig själv minnas? ja vem vet. Fler detaljer dyker upp. Om det är min PTSD som gör att jag minns vet jag inte men oftast är det vissa händelser eller platser som får mig att rysa eller bli kall i hela kroppen. Det är inte alltid så att jag själv vet varför. Men små bildfragment visas framför ögonen i samband men känslan. 

Att leva med ångest är ingen dans på rosor direkt eftersom man inte alltid vet när det kommer att bli en ångestattack. Att försöka beskriva känslan är inte det lättaste. Har man inte råkat ut för det så vet man inte hur det känns. Hur livet kramas ur kroppen, hur svårt det är att dra in luft i lungorna, hur nojjig man blir om folks reaktion, hur man tycker att man blir förföljd, att man ser alla vända sina blickar mot sig. Känslan av att vilja krypa ur skinnet och försvinna. 

Första delen av detta året har varit tung och jag är trött. Så ofantligt trött i hela mig. Energilösheten är överväldigande. Svårigheten med små saker, vardagliga saker. Tidigande har jag alltid kunna fördjupa mig i kreativa tankar och saker. Teckna, skriva och läsa plus allt annat som fört en liten ljusstrimma i livet. Idag har jag inte orken att sitta med sånt heller. Det gör ont i mig då jag fortfarande har ögon så pass klara att jag ser vad som behövs runt mig. Dammtussar som hånar mig, disken som skriker mot mig, tvätten som överrumplar mig vart jag än går. Plus att ovanpå det är min ekonomi så tajt att det inte finns utrymme för något roligt. Ibland undrar jag vad jag gjort som varit så illa att jag blivit bestraffad på detta sätt. Sen inser jag att jag själv gjort detta mot mig. Alla vägar jag valt har varit fel. Alla beslut jag tagit har varit fel. Nu får jag sona för detta.

Det ända rätta jag gjort i livet är mina tre goa grabbar. Det är det bästa jag har. 

Trots att även de har blivit straffade för mina felsteg.

 

Nickelback - Gotta Be Somebody