15:26:36
Under isen igen....
Känslan av att få en panikattack kan liknas med att vara under isen. Inte kunna andas, inte kunna ta sig därifrån utan hjälp. Man känner hur kroppen draar ihop sig, förminskas, blir så liten att man inte får plats.
Sårbar men genomskinlig.
Att få en panik eller ångest attack är nog bland de värre sakerna man kan råka ut för. OM man inte räknar med våld, krig etc. Detta är en mekanism som kroppen utlöser själv utan någon påverkan, mer än ens egna hjärna som spelar ett tufft spel med alla känslor i kroppen.
Igår var jag tvungen att ta en tablett för att få nervtrådarna att samarbeta. Idag så spelas det på dom igen som på en harpa. Jag är inte överens med kroppen och har ingen kontroll över mina känslor. Små saker utlöser tårarna andra små saker utlöser darrighet. Jag kan inte göra något. Jag hatar detta....