Allt jag vet idag är att de flesta drömmarna krossas ganska ohumant. Man blir rädd och skrämd inför nya drömmar.Själv har jag massor med verklighetsrealaterade drömmar. Drömmar som gör mig arg och ledsen. Man vaknar upp i förtvivlan eftersom man inte lyckats förändra något.

Idag kan jag lungt säga att jag tycker verkligen inte om att gå och lägga mig, rädslan för vart natten för mig ligger latent och trycker på i bakhuvudet. Vad blir det inatt, vem blir det inatt.

Försöken att sedan reda ut vad eller varför man drömt är svårt. Man hamnar som jag i ett läge där jag inte riktigt vet om jag drömt händelsen eller om den faktiskt har hänt. Om det som sagt är sagt. 

Mina barn påpekar ofta att jag inte sagt saker när jag uttrycker dessa. Där är jag helt nollställd och det som sagt måste finnas nedskrivet om det är viktigt, annars försvinner det ut i det blå.

 

Däremot får jag massor med styrka från mina härliga ungar. Skulle inte vilja byta bort dom för någonting i hela världen. Det gör mig ont bara att se dom lida. Alla tre av olika anledningar.

Mitt mående har tagit en rejäl omväg runt eller framför allt nedåt i spiralen. Jag har svårt att ta mig upp. Mina mediciner gör så jag lägger på mig en massa dövikt.

Och jag hade då hoppats på att bli döviktig men så funkade det inte. Jag har iaf hör från ett av mina barn att jag inte är svag, jag var stark jobbade heltid och hade tre grabbar plus ett hem att ta hand om när barnens pappa jobbade på annan ort. Jag jobbade och var stark ända tills någon murade upp en jäkla vägg som jag sprang in i.

Skadan har blivit så stor att idag ser jag inget hopp om mig alls. Vad säger man det sista som lämnar en är hoppet. Har mitt skepp seglat nu då???

 

Inspirational Instrumental Music-Dare To Dream