21:05:00
inbillningssjuka....
Visst är det så att en stor del av oss människor inbillar oss att man är sjuk på ett eller annat sätt. Jag är med största säkerhet en iaf halv hypokondriker. Men idag så får jag en massa aha upplevelser genom att det framkommer olika orsaker till varför jag mått/mår som jag gjort/gör. Detta är inget för mig nytt att inbilla mig saker såsom böldpest hudcancer eller få se nu psoriasis. Jag menar inte att låta nedlåtande på något nu utan har varit väldigt självisk i tanken när jag satt mig i den sitsen då jag trott att jag haft något som är såpass allvarligt.
Kanske har man inom sig känt en visst tvekan inför hur man mått och lättast kunna kopplat det med något som varit allmänt känt och fysiskt. Senast för något år sedan fick jag reda på att jag haft diskbråck mellan
kota 4 och 5. Om jag haft problem med ryggen ja men det var ju bara att bita ihop för det var ju inget allvarligt med mig eller jag hade ju alla de mest konstiga sjukdomar. Lättast att avfärda eller hur.
Jag får idag som 43 åring svar på en del av mina konstiga idéer och tankesätt. Mycke har man kanske sagt men mycket har låst in sig och inte visat sig för någon. Saker som jag fortfarande har stora problem med men som ingen vet om. Som det ser ut idag så har jag en del fysiska åkommor som ställer till det för mig och kommer att försämras med tiden. Men mycket mer som sitter i psykisk och sådant som inte går att "bota" utan sådant som man måste träna in eller bort. Det kan lika gärna vara en missad dagsrutin såsom en otrevlig last.
Jag försöker inte bortförklara mig på något sätt jag står för det jag gjort och sagt och även det jag gör och säger. Så mycket kan jag åtminstone göra eller???.
Ojoj nu kom en vattenskvätt i ögonvrån då jag kom å tänka på min lilla mormor....