Mz¨Bizzan

2011-01-01

Depressionens inverkan på livet

 

1 Inledning

1:1 Syfte

Mitt arbete kommer att handla om utmattningsdepression p.g.a. att det är en folksjukdom som sägs vara underbehandlad, men även i vissa fall överbehandlad.

Jag har ställt mig frågan om vad en depression är och hur den påverkar kroppen? Jag har tänkt att jag ska inrikta mig på symptomen inom områdena fysiskt, psykologiskt och socialt. Jag har också undersökt de behandlingsmetoder som finns att tillgå.

I mitt arbete förekommer vissa svåra ord som kan behövas förklaras mer ingående. Det jag främst tänker på är ordet melankoli, vilket betyder att man totalt oförmögen att känna glädje. Sen är det ordet manodepressivitet vilket kallas för bipolär sjukdom idag, det betyder att den personen som lider av detta pendlar mellan två olika sinnesstämmningar som är över det normala. Till sist har jag använt mig av ordet autonoma nervsystemet, detta styr över funktionera och organen som inte är viljestyrda som t.ex. hjärta, lever och mage.

 

1:2 Avgränsningar

Jag har bestämt mig för att avgränsa mig till de vanligaste symptomen. Detta för att jag anser att symptomen är väldigt individuellt och listan kommer bli alldeles för lång om allt ska tas med. Jag vill fokusera mig på själva sjukdomstillståndet. Inte heller kommer jag mer än ta upp de behandlings möjligheterna som finns att tillgå.

 

1:3 Metod

Jag kommer använda mig av psykologiboken och internet för att få fram information. För att ge en bild av verkligheten har jag använt mig av egna erfarenheter och försökt jämföra dessa med fakta.

 

2 Resultat

2:1 Depression

Vad är depression? Depression är ett sjukdomstillstånd där man inte riktigt hanterar sitt kännande och tänkande. Det finns olika varianter av depressioner och alla varierar de i styrka. Det handlar inte om att gå omkring och känna sig ledsen hela tiden, även om det är det största symptomen i det stora hela. 

Utan man nervärderar sig själv, känner sig ensam, förvirrad, hjälplös och att ingen vill veta av dig även väldigt omotiverad. 

Det är olika händelser i livet som oftast utlöser en depression som bl.a. stress, mobbning, dödsfall man förlorar en nära vän. Plus många fler orsaker därtill.

Man använder begrepp runt depression som berättar om ursprung och intensiteten i depressionen. Bl.a. Egentlig depression som är en lättare variant av den tyngre formen som kallas melankoli där symptomen påverkar kroppen även fysiskt. Andra depressioner är bl.a. utmattningsdepression och manodepressivitet.'

 

2:2 Vad händer med kroppen?

Vad händer med kroppen och varför blir man deprimerad? De kroppsliga förändringarna som blir tydligast är energibristen. Man får tydliga sömnbesvär genom att man kanske inte kan sova alls eller har ett väldigt tidigt uppvaknande men det kan också handla om insomningssvårigheter. Detta gör att man faktiskt förlorar sömnens egenskaper till att fylla på kroppens energi. Vilket är väldigt viktigt för att vardagen ska fungera. För att spara energi blir kroppens rörelser långsammare, man minskar på kroppsställningar och ansiktsuttryck. Här märker man kroppens fantastiska överlevnadsinstinkt. Att koncentrera sig blir näst intill en omöjlighet likaså att utföra tankeuppgifter, detta visar sig genom bl.a. glömska och upprepade misstag.

Varför en depression uppkommer går att se ur många synvinklar och tre av dess kommer jag gå in lite djupare på och senare använda mig av samma synvinklar när jag tar upp de olika symptomen som påvisar sig.

Men nu ska vi först se det hela ur ett socialt perspektiv. Här handlar det ofta om utlösande faktorer som inträffar plötsligt såsom dödsfall, sjukdomar, att bli arbetslös kan vara en utlösande faktor till en depression. Man pratar också om en sårbarhetsfaktor i detta fall som kan vara just att man saknar ett förtroendeförhållande till någon eller något.

Man har också ett psykodynamiskt perspektiv i det hela. Här handlar det om känslor som blivit förträngda av någon anledning. Kan vara en traumatisk barndom som ligger till grund för att självkänslan eller upplevelsen av att man inte är värd något ger upphov till en depression. Dessa människor är vad man kallar depressionsbenägna. Man reagerar vid yttre press genom att visa symptomen av depression

Till sist har vi ett biologiskt perspektiv som idag har blivit allt vanligare. Här handlar det om medicinska händelser i kroppen. Man får en nedsatt produktion av monaminer som är en grupp signalsubstanser. Bl.a. handlar det om, Serotonin som vi behöver för att reglera vårt stämningsläge, det är Dopamin som har uppgiften att överföra information mellan nervcellerna och till sist Noradrenalin som är en av den viktigaste signalsubstansen för funktionen i det autonoma nervsystemet. För män blir det Testosteronbrist.

Människor kan också ha en medfödd depressionsbenägenhet, de har en genetisk disposition vilket är ärftliga anlag till en depression. Det finns många fler perspektiv att utgå ifrån men jag har valt att titta lite mer på dessa tre. Andra perspektiv kan vara t.ex. ett humaniskt, ett kognitivt, ett beteende perspektiv och kris/stress. De viktiga är att förstå orsakerna till depressionen vilket utgör grunden till vilken behandling som är bäst för den deprimerade.

2:3 Symptomen

Jag börjar med att lista de olika psykologiska symptomen och det väljer jag att göra p.g.a. att dessa symptom gäller för alla olika perspektiven. Det är dessa som visar sig först. Och kan vara svåra att läsa av i många fall. Man kopplar inte dessa med en depression till att börja med.

• Kontinuerlig nedstämdhet
• Låg självkänsla, skuldkänslor
• Känslan av att må sämre direkt på morgonen
• Minskad fysisk kontakt såsom kramar och sex
• Tvångsmässigt handlande, tvångstankar och oro
• Glädjelöshet, Hopplöshet, Hjälplöshet, Gråtmild
• Intolerans mot andra, Irritabilitet
• Dålig motivation
• Självmordstankar, Ångest
• Svårighet att fatta beslut, Virrig

Ju längre in i sjukdomstillståndet man hamnar desto fler blir symptomen och dessutom visar sig även fysisk symptom såsom:

• Långsamma rörelser
• Sömnstörningar
• Långsamt tal
• Förändrad aptit – åt bägge hållen, vilket ofta leder till viktförändring
• Värk och smärta
• Brist på energi
• Förstoppning
• Menstruationsrubbningar
• Bristande sexuellt intresse

De sociala symptomen är mindre i antal men lika viktiga. Många gånger är det kanske här de flesta svårigheterna ligger då det handlar om umgängeslivet lika mycket som den enskilde individen.

• Försämrad arbetsförmåga
• Färre social aktivitet
• Färre hobbys och intressen
• Färre kamratkontakter
• Svårigheter i hemmet

 

2:4 Behandlingar

Väldigt viktigt är i detta falla att påpeka att OM misstanke föreligger för en depression MÅSTE alltid läkare konsulteras. Detta är jätteviktigt då depression faktiskt är ett sjukdomstillstånd som måste behandlas. Vad finns det för olika behandlingar för den deprimerade människan att tillgå?

• Sjukskrivning är ett sätt att avlasta stressen på kroppen ytterligare
• ”Hjärnvila” är också viktigt för att minska stressen och det genom att minska på stimulimängden som höga ljud, datorsurfande och tillgängligheten på mobilen osv.
• Sömntabletter eller insomningstabletter kan förekomma vid vissa behov
• Medicinering genom antidepressiva tabletter, för att öka den emotionella labiliteten. Det finns olika typer av mediciner här men det tänker jag inte gå in på.
• Basal kroppskännedom – det är en träning som är tänkt att stimulera till reflektioner över invanda mönster och att ge övning i mental närvaro, detta ska leda till ökat kroppsmedvetande och ge en balanserad hållning.
• Samtalsterapi
•  KBT – Kognitiv beteende terapi, där man fokuserar på att förändra tankar, vanor och beteendet för att hjälpa människan till ett bättre liv.

 

3 Diskussion

Att ha en depression idag är väldigt vanligt, så pass vanligt som att varannan kvinna och var fjärde man blir drabbade. Visst låter det mycket? Men är det så konstigt egentligen?

Dagens samhälle består av en massa måsten. Man måste jobba, handla, ha hemmet i toppskick och köra sina barn till olika aktiviteter, som man egentligen kanske inte har råd med. ”Det är ju för barnens bästa, de måste ju röra på sig”. Visst tanken är god men gagnar det barnen? Vad är det för fel med en cykeltur?

Jag har själv fått diagnosen utmattningsdepression och vet hur det är att vara så trött att man håller på att somna vid ratten, glömmer allt hela tiden, mår dåligt och vill inte äta, vill inte träffa folk, drar sig för att åka och handla osv. Det är otroligt påfrestande för dig själv men även för omgivningen. Min livsstil har ändrat på sig sen jag fick min diagnos tack vare mycket hjälp utifrån.

Det var just min livsstil som var stor bov i dramat men även min tidigare livssituation som påverkade oss alla i familjen negativt. För mig har det handlat om psykisk misshandel i hemmet. Under många år levde jag i förnekelse och ursäktande som ett sätt att försvara min situation. Det har tagit mig lång tid att själv acceptera allt och förstå hur det verkligen var. Nu har jag äntligen gjort det så har min klättring börjat till ett bättre mående. Ett mål är att klara mig utan mediciner. Idag äter jag både antidepressiv medicin och tabletter mot ångest. Har tidigare haft sömntabletter.

Min ångest började sakta krypa över mig när jag insåg hur mitt liv såg ut och hur det har påverkade mina barn. Jag har träffat åtskilliga läkare med en väldigt nonchalant attityd och deras åsikter om mitt tillstånd lyssnade jag inte på. Det tog mig ca 2år från det att symptomen verkligen störde mitt liv och mina kroppsliga funktioner. När det inte längre gick att blunda för verkligheten. Då träffade jag äntligen en kvinnlig läkare som tog mig på allvar, lyssnade på vad jag hade att säga, som tog en massa prover för att utesluta olika sjukdomstillstånd. Det var den 4:e november 2008 och jag fick min diagnos och blev sjukskriven. Jag påbörjade samtalsterapi med en terapeut inom allmänvården. Vårt samarbete funkade inte! Hon lyssnade på mig och det var skönt att prata av sig men det gav mig inget tillbaka. Efter ca 6 månader gav jag upp för att ytterligare några månader senare återuppta det med en psykolog också inom allmänvården, som då använde sig av KBT. Men inte ens då var jag redo att göra några förändringar i mitt liv och samtalen blev mest jobbiga.

Mitt i allt detta hade jag min femtonåriga son i nian som helt klart inte mådde bra bland annat p.g.a. mitt mående men en hel eget att jobba med. Även med honom sökte vi läkare flera gånger av olika anledningar men av det blev det inget nämnvärt resultat. Skolan protesterade mot hans höga frånvaro och vi blev kallade till ett/flera EVK.

Där fick vi möjligheten att få hjälp och stöd via socialtjänstens, familjecenter. Jag tackade ja och det är nog ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Jag träffade en kvinna där med stor förståelse för mitt liv. Hon förstod MIG, såg MIG, pratade till MIG och lyssnade på MIG. Sakta men säkert jobbade hon sig genom mina försvarsmurar för att komma åt mitt inre och öppna mina ögon för verkligheten. Med hennes stöd under ett års tid har jag separerat mig från barnens pappa och mitt tidigare liv för att sakta påbörjat mitt återuppbyggande av mig själv som en ny och stark kvinna.

Jag hoppas verkligen att jag får se min son som idag är sexton år få samma möjlighet till hjälp som jag fått. Han har idag diagnosen depression och går på samtal med en psykolog på BUP mottagningen och har i dagarna påbörjat en behandling med antidepressiva tabletter. Grabben har väldigt mörka tankar då och då, det skrämmer mig något oerhört.

Så mina erfarenheter i ämnet baserar sig på, väldigt mycket faktasökande just när min diagnos var satt men även väldigt mycket på egna erfarenheter och som anhörig. Och mina reflektioner är att med rätt hjälp och rätt människor så går det att bli bättre men det tar väldigt lång tid. Och att det är svårare att vara anhörig till en deprimerad människa, än att själv ha diagnosen. För som anhörig så måste man vara stark för att orka med, att dra det stora tunga lasset för den deprimerade personen. Man måste hela tiden hitta nya vägar för att lyfta den andra människans tankesätt.

Man är många gånger hjälplös i situationer som uppstår, speciellt om man inte har förståelse från omgivningen. Därför är det väldigt viktigt att vara påläst om innebörden i en depression och hela sjukdomstillståndet. Man kan också behöva samtalsterapi även som anhörig för att få chansen att lufta sin oro. Men det finns hjälp att tillgå även för anhöriga så var inte rädd för att be om hjälp och att ta emot den.

 

Anne Ottosson 1/1 januari 2011

 

 

4) Reflektioner

Det är idag 2016-05-19 och jag har läst genom min diskussion om depression och inser att just i det ögonblicket såg livet ljusare ut. Jag var på rätt spår, jag hade framtidsplaner. Idag är jag i stort sätt på samma ställe och trampar. Ju mer jag trampar desto hårdare fastnar jag.

Idag går jag på vuxenpsyk, har fått diagnosen AD-HD. Har två samtal i månaden och det fungerar ganska bra. Jag är inte mottaglig för KBT så det har varit många och långa resor till där jag står idag även om det känns som jag står på samma ställe så tror jag att jag utvecklats som människa. Mer insikt har jag fått om mitt tidigare liv. Jag räknar alla år från det jag föddes till den dagen då jag lämnade barnens pappa. Det är från den dagen då min resa tillbaka har börjat.

Mycket runt mig har hänt vilket inte underlättat. Mina tre grabbar har råkat, på olika sätt, på hinder i deras liv. Min äldsta son som fyller 25år i år, har inte diagnostiserats med AD-HD men det är garanterat något där. Han har också fått ledgångsreumatism och den är väldigt aggressiv. Han har ändå fixat gymnasiet och har idag fast jobb. Jag är mycket stolt över hans styrka.

Min grabb som vid tillfället jag skrev var 16 år är idag 22 år fyllda. Han har inte gått genom gymnasiet. Han fick ADD och Asberger diagnos senare. Bor idag ensam i lägenhet med stöd från kommunen. Jag hjälper honom så gott jag kan. Han kan inte medicineras för sin NPF p.g.a. problem med magen och början till magsår.

Min yngsta grabb är i år 16 år och han fick diabetes Typ 1 samtidigt som han fick diagnosen ADD. (underdiagnosiserad) ligger just nu under utredning igen) Det var i detta mitt liv började gå utför och han och hans äldre bror blev familjehemsplacerade. Jag bad om hjälp så de fick besöka mig när som de ville. Han har ganska nyligen blivit akut omplacerad. Det skar sig rejält mellan honom och familjehemsmamman. Där fick jag också veta att han skurit sig själv några gånger och vi var rädda för hur det skulle gå med många uppbrott och jourhem. Men han har idag hamnat hos en fantastisk familj. Jag är tacksam för att det har gått och rätt håll.

Jag själv hamnade mitt i allt i en ganska stor ekonomisk knipa och fick ta hjälp av god man. Det har jag haft nu i några år och jag är inne på mitt andra år av fem i en skuldsanering.

Jag har fortfarande en välfylld dosett och där ligger bra många fler mediciner än för några år sen. Men jag har också fått lite andra diagnoser med tiden som är fysiska men påverkar mitt psyke då jag har ständig värk.

Jag hoppas att jag en dag kan känna mig som en ”normal” människa.

Om det nu finns några sådana  ;)