09:15:44
jealousy and bad break up...
Trodde inte vi råkade ut för något större trassel när jag flyttade från dig. Men så fel man kan ha det har inte gjorts annat än trasslat och bråkat sen den dagen. Och idag så infinner sig en svartsjuka som jag inte trodde fanns. Hur är det möjligt att det blir så. Vad är jag svartsjuk över. Det soom ändå var en ganska bra relation mellan oss som vi är tvungna att ha eftersom vi har tre barn ihop, blev nu helt fel. Allt blev så fel.
Sitter nu mitt uppe i en flytt till en mindre lägenhet pga av allt som hänt under dessa två åren. Jag är fortfarande sjukskriven och mår inte bra. Psyket tar död på mig känns det som för man föreställer sig hur människor ser på en och att alla ser hur mitt liv ser ut. Jag har svårt att gå att handla för allas blickar folk som vänder sig. Ser att jag är en dålig mamma ser att jag har problem med ekonomin och dömmer mig. Alla dömmane blickar är svårast och jag får svårt att andas.
Man kan väl säga att jag är tillbaka på ruta ett, jag i mig själv. Har varit sjukskriven två omgångar först nästan 1 år och nu över 1år där i mellan försökte jag mig på komvux och det slutade med den sista sjukskrivningen. Fast är ganksa nöjd ändå över mina betyg förutom ett jäkla G som smög sig in.
Nov 2008 fick jag diagnosen utmattningsdepression och innan dess hade jag under två års tid sökt läkare och vägrat inse att det faktiskt räknas som en sjukdom. Så succesivt har jag under Xår brutits ner från att vara en stark kvinna till att bli en vattenpöl av orkeslöshet.
Om det är därför svartsjukan infinner sig nu och tar över största delen av mina känslor eller finns där en del av mig som fortfarande inte släppt dig. Jag vet inte och låter nog bli att rota i det för att det blir du och jag en gång till det är jag helt säker på att så blir det inte. För jag kommer aldrig bli den kvinnan du önskar att jag ska vara och därför kommer jag aldrig att komma ur detta träsk om jag inte lär mig stå på mina egna ben.
Så idag ska jag packa mer och få nycklarna till min nya lya och sen ska jag ta det lugnt ett tag framöver och försöka njuta av livet kanske tom.
Som vanligt en litet musikklipp och detta är en gammal goding enjoy!
Translation.....
Did not think we ran into some major trouble when I moved away from you. But so wrong you can be there has been anything but tangled and fought since that day. And today, it raises a jealousy that I did not know existed. How is it possible that this happens. What am I jealous over. There was still a rather good relationship between us which we have to have because we have three children together, became now all wrong. Everything got so wrong.
Sitting now in the middle of a move to a smaller apartment because of everything that happened during these two years. I'm still sick and not feeling well. The psyche is killing me. Because you imagine how people look at you and that everyone can see how my life looks like. I find it hard to go to the supermarket just cause all eyes, people who turns. Can see that I'm a bad mother can see that I have a problem with the economy and judging me. All judging eyes are the hardest and I get difficulty breathing.
You could say that I am back to square one, I in myself. Have been on sick leave two rounds at first almost 1 year and now over 1 year. In between, I tried to get education at komvux and it ended with the last sick leave. But are quite happy anyway over my grades in addition to a damned G who sneaked into my grades.
November 2008 I was diagnosed with chronic fatigue syndrome and before that I had spent two years visited a doctor and refused to realize that it actually counts as a disease. So gradually I have for X years broken down from being a strong woman to become a puddle of weakness.
November 2008 I was diagnosed with chronic fatigue syndrome and before that I had spent two years visited a doctor and refused to realize that it actually counts as a disease. So gradually I have for X years broken down from being a strong woman to become a puddle of weakness.
If it is therefore jealousy arises now and take over most of my feelings or is there a part of me that still does not let you go. I do not know and probably will not be rummage through. Because it will never be you and me again, I am quite sure of that is not the case. Because I will never be the woman you want me to be and therefore I will never get out of this morass unless I learn to stand on my own two feet.
As usuall I put in a music video and this time is one old goddie so enjoy! (link above)