Ge fan i min bäver
Jag undrar om det finns någon regel eller nån skriftlig pargamentsrulle nån stans där det står att bara för att man är kvinna och singel har man rakat bävern.
Men va fan är man ute på krogen kommer killar fram - flirtar lite och ler så där som bara fulla killar kan göra du vet. Frågorna börjar på att komma och det frågas saker som
- Hur gammal är du? flinar lite till med plirande fylleögon. Nästa fråga kommer ganska snart
- Har du barn? svarar man ja där så kommer ju då en föjldfråga så klart eftersom man vill ju veta hur många kottar det finns där hemma som kan göra livet surt när man vaknar ur sitt rus. Sen kommer helt taget ur det blå
- Är du rakad? Flinet går nu från öra till öra och det kan bli några sliskiga blink också med de små fylleögonen.
Men för fan HALLÅ vem har ens nämnt att man ska vidare öh och då tillsammans eller så. Det är då knytnäven knyter sig sakta vid ölglaset framför en och man ber en sakta bön om att nån ska ta bort vederbörande från mig annars åker han på en omgång. Verkar som Gud i dessa fall faktiskt hör en eller så är det hans kompisar jag vet inte men nog sjutton kommer en hög fulla karlar stapplandes och liksom rycker undan HAN som satt alldeles nyss och trodde han hade halva inne.
Är det inte helt otroligt att just den frågan ska ligga på topp10 listan av frågor vid bardisken på puben. Kan ju också nämna då att ju längre in på kvällen ju närmare stängningsdags det blir desto tryggare blir karlarna i sitt fyllerus så desto tidigare dyker frågan upp. För att inte snacka om när man hämtat sin jacka klätt på sig och kommit utanför, drar ett efterlängtat halsbloss så dyker nån jäkel upp bakom och frågan snubblar ut.
Nu skulle jag vilja påstå att jag inte är ensam om att tycka att det är fullständigt avtändande när man får en pust av spritfylld andedräkt upptryckt i näsan och en sliskig karl som knappt kan stå på benen och frågan dyker upp....OBS tänk nu på då att vederbörande har nästan hela kvällen ignorerat dig pga att du inte tillhör rätt raggningsgrupp.
- Är du rakad? Samma flin som tidigare fast från en annan fyllehund som bara var ute efter en sak som iaf jag inte var sugen på att leverera.
Är det inte konstigt hur vedervärdigt saker och ting kan te sig ibland?
Men va fan är man ute på krogen kommer killar fram - flirtar lite och ler så där som bara fulla killar kan göra du vet. Frågorna börjar på att komma och det frågas saker som
- Hur gammal är du? flinar lite till med plirande fylleögon. Nästa fråga kommer ganska snart
- Har du barn? svarar man ja där så kommer ju då en föjldfråga så klart eftersom man vill ju veta hur många kottar det finns där hemma som kan göra livet surt när man vaknar ur sitt rus. Sen kommer helt taget ur det blå
- Är du rakad? Flinet går nu från öra till öra och det kan bli några sliskiga blink också med de små fylleögonen.
Men för fan HALLÅ vem har ens nämnt att man ska vidare öh och då tillsammans eller så. Det är då knytnäven knyter sig sakta vid ölglaset framför en och man ber en sakta bön om att nån ska ta bort vederbörande från mig annars åker han på en omgång. Verkar som Gud i dessa fall faktiskt hör en eller så är det hans kompisar jag vet inte men nog sjutton kommer en hög fulla karlar stapplandes och liksom rycker undan HAN som satt alldeles nyss och trodde han hade halva inne.
Är det inte helt otroligt att just den frågan ska ligga på topp10 listan av frågor vid bardisken på puben. Kan ju också nämna då att ju längre in på kvällen ju närmare stängningsdags det blir desto tryggare blir karlarna i sitt fyllerus så desto tidigare dyker frågan upp. För att inte snacka om när man hämtat sin jacka klätt på sig och kommit utanför, drar ett efterlängtat halsbloss så dyker nån jäkel upp bakom och frågan snubblar ut.
Nu skulle jag vilja påstå att jag inte är ensam om att tycka att det är fullständigt avtändande när man får en pust av spritfylld andedräkt upptryckt i näsan och en sliskig karl som knappt kan stå på benen och frågan dyker upp....OBS tänk nu på då att vederbörande har nästan hela kvällen ignorerat dig pga att du inte tillhör rätt raggningsgrupp.
- Är du rakad? Samma flin som tidigare fast från en annan fyllehund som bara var ute efter en sak som iaf jag inte var sugen på att leverera.
Är det inte konstigt hur vedervärdigt saker och ting kan te sig ibland?
förbaskade ångest dra dit pepparn växer
Alltså detta är så otrevligt så ni kan inte ana. Skiten som sliter mig inombords i bitar. Förbannade ångest attacker vik hädan. Dra dit pepparn växer där är det säker mer behagligt än att förstöra livet för mig.
Jag står och bäddar och det känns som någon står och ger mig elektriska stötar i ryggen, i huvudet och i armarna. Fy fan vad det är obehagligt för varje gång känns det som man ska tappa fotfästet totalt. Det är sanslöst vad arg jag är på mig själv när man inte kan kontrollera sig i en sån ödslig sak som att bädda rent i sängen.
Då frågar jag mig en liten fråga hur i hela friden ska jag kunna dammsuga om en stund. Huvudet känns luddigt men definitivt inte borta vilket är synd för då kunde man kanske lättare kunna bortse från denna ångest som dyker över mig med en tiominuters intervall.
Kanske skulle man begära att få mer medecin igen och få bort oron men samtidigt va fasen ska jag knapra piller för resten av mitt odrägliga liv. Just för tillfället kanske det är så att den hjälpen behövs men envis som tusan så ska jag klara mig själv. Å andra sidan har jag inte pengar till varken läkarbesök eller medecin så det ena tar ut det andra.
Jag hoppas att jag ska slippa alla myndigheter snart, slippa att ta itu med mitt förjävliga liv och bara försöka leva normalt igen. Slippa förklara mig till alla som lägger sig i hur vårt liv ser ut. Koncentrera mig på barnen och deras uppväxt kanske inom vissa rimliga gränser även få mitt liv att fungera normalt.
Ska försöka låtsas som jag bär på huvudet fullt av popcorn och bortse från alla obehagligheter som försigår i min hjärna eftersom allt är en inbillning. Eller är det det. Vem vet, inte du, inte jag men kanske han däruppe som missat att kontrollera mitt välbefinnande. Så jag ropar högt och hoppas att det går längre än till grannen ovan att - se mig för fan, jag lider.
Är ingen ide att vältra sig i skiten men visst finns det en sådan instinkt hos oss "homosapiens" att man gör så - vältrar sig i sitt elände, menar jag. Men det är mycket som ligger i vår natur som faktiskt är svårt att förklara många gånger och jag tänker inte ta den diskussionen just nu då dammsugaren står och väntar på mig.
Jag står och bäddar och det känns som någon står och ger mig elektriska stötar i ryggen, i huvudet och i armarna. Fy fan vad det är obehagligt för varje gång känns det som man ska tappa fotfästet totalt. Det är sanslöst vad arg jag är på mig själv när man inte kan kontrollera sig i en sån ödslig sak som att bädda rent i sängen.
Då frågar jag mig en liten fråga hur i hela friden ska jag kunna dammsuga om en stund. Huvudet känns luddigt men definitivt inte borta vilket är synd för då kunde man kanske lättare kunna bortse från denna ångest som dyker över mig med en tiominuters intervall.
Kanske skulle man begära att få mer medecin igen och få bort oron men samtidigt va fasen ska jag knapra piller för resten av mitt odrägliga liv. Just för tillfället kanske det är så att den hjälpen behövs men envis som tusan så ska jag klara mig själv. Å andra sidan har jag inte pengar till varken läkarbesök eller medecin så det ena tar ut det andra.
Jag hoppas att jag ska slippa alla myndigheter snart, slippa att ta itu med mitt förjävliga liv och bara försöka leva normalt igen. Slippa förklara mig till alla som lägger sig i hur vårt liv ser ut. Koncentrera mig på barnen och deras uppväxt kanske inom vissa rimliga gränser även få mitt liv att fungera normalt.
Ska försöka låtsas som jag bär på huvudet fullt av popcorn och bortse från alla obehagligheter som försigår i min hjärna eftersom allt är en inbillning. Eller är det det. Vem vet, inte du, inte jag men kanske han däruppe som missat att kontrollera mitt välbefinnande. Så jag ropar högt och hoppas att det går längre än till grannen ovan att - se mig för fan, jag lider.
Är ingen ide att vältra sig i skiten men visst finns det en sådan instinkt hos oss "homosapiens" att man gör så - vältrar sig i sitt elände, menar jag. Men det är mycket som ligger i vår natur som faktiskt är svårt att förklara många gånger och jag tänker inte ta den diskussionen just nu då dammsugaren står och väntar på mig.
Vardagens previlegier går i trötthetens tecken
Tänkte vila och la mig tillrätta på sängen. Jag menar verkligen tillrätta med upptufsade kuddar bakom huvudet och ryggen. Hur gick det då med mitt vilande - rent formellt alldeles utmärkt såklart eller iaf den första halvminuten som lyckades att smidigt gå förbi mig. Hann dock inte mer än blunda och ta en djup suck innan hundskruttan började gnälla och slicka mig i ansiktet. Jag fick avbryta mitt avslappnade vilande och hänvisa hunden dörren.
Jag sa med skarp röst åt henne att stanna på andra sidan trösklen för annars blev kvällsmaten inställd. Hon lunkade iväg med sorgsen blick, du vet så där som bara hundar kan.
Lutar mig tillbaka igen på mina något knöliga kuddar och försöker desperat framkalla ett lugn för att ganska genast bli avbruten av mitt lilla kryp till tioåring som sitter vid datorn och i detta ögonblick inte kan klura ut ett spel på internet.
- MAMMA!!! ropar han med en ganska gäll röst eftersom det inte går som han vill. - Jag fattar inte. Hur ska jag göra?
Kan säga att den tanke som flög genom huvudet i detta ögonblick inte var snäll. Och hur i hela friden ska jag kunna veta hur det fungerar. Jag försökte ju slumra en stund och istället för lite skönthetsvila blev jag inslängd i vetenskapens värld och förväntas förklara för pojkspolingen, hur det fungerar.
Jag drar en ljudlig gäspning i hopp om att vinken ska uppfattas och jag få min efterlängtade middagsvila. Vilket visade sig vara ganska meningslöst. Fast det visste jag ju innan och kan inte förklara varför jag gjorde ett tappert försök till att få en gnutta medlidande och lite tyst omkring mig.
Slutsatsen av det hela är och förblir att här hos mig är det ett previlegium att få en vilostund i vardagen. Jag utstrålar tydligen en väldigt härlig "STÖR MIG GÄRNA". Blah blah blah.
Nu ska datorn stängas av med dess illa ljudande pling och knapprande tangentbord. I stort hopp om att den unge man som sitter bakom skärmen och gärna kastar ur sig svordommar försvinner, så min vilotimme kan bli av.
Kram
Jag sa med skarp röst åt henne att stanna på andra sidan trösklen för annars blev kvällsmaten inställd. Hon lunkade iväg med sorgsen blick, du vet så där som bara hundar kan.
Lutar mig tillbaka igen på mina något knöliga kuddar och försöker desperat framkalla ett lugn för att ganska genast bli avbruten av mitt lilla kryp till tioåring som sitter vid datorn och i detta ögonblick inte kan klura ut ett spel på internet.
- MAMMA!!! ropar han med en ganska gäll röst eftersom det inte går som han vill. - Jag fattar inte. Hur ska jag göra?
Kan säga att den tanke som flög genom huvudet i detta ögonblick inte var snäll. Och hur i hela friden ska jag kunna veta hur det fungerar. Jag försökte ju slumra en stund och istället för lite skönthetsvila blev jag inslängd i vetenskapens värld och förväntas förklara för pojkspolingen, hur det fungerar.
Jag drar en ljudlig gäspning i hopp om att vinken ska uppfattas och jag få min efterlängtade middagsvila. Vilket visade sig vara ganska meningslöst. Fast det visste jag ju innan och kan inte förklara varför jag gjorde ett tappert försök till att få en gnutta medlidande och lite tyst omkring mig.
Slutsatsen av det hela är och förblir att här hos mig är det ett previlegium att få en vilostund i vardagen. Jag utstrålar tydligen en väldigt härlig "STÖR MIG GÄRNA". Blah blah blah.
Nu ska datorn stängas av med dess illa ljudande pling och knapprande tangentbord. I stort hopp om att den unge man som sitter bakom skärmen och gärna kastar ur sig svordommar försvinner, så min vilotimme kan bli av.
Kram
Välkommen till min nya blogg!
Jag ska försöka skriva krönikor här och se om jag kan bli bra på det......
