Min SPA-weekend
Den första adventshelgen åkte vi och för mig var det igår. Det var jag, min mor och min svägerska Liz som intog hotellet med stormsteg.
Resan till hotellet eller jag får nog säga Tranås gick bra!!! förutom ett litet misstag då vi inte hittade till Tranås???? Ca 5km innan Tranås så pratade jag med mor som då redan stog i foajen till hotellet.
- Det var inga problem att hitta hit, säger hon
Jag svarar med att v i har inte långt kvar nu och vi är snart framme.
Liz och jag får snällt vända kosan söderut igen då vi passerat Sommen!!!! Japp vi missade alltså infarten till Tranås.
Kl. 11.00 ungefär checkar vi in och fick tillgång till rummen med en gång. Nyfikna som vi är så kikar vi på rummen. Tror att det var första OCH sista gången vi använde trapporna uppåt.....
Hotellet var gammaldags och jättemysigt, lugna färger, högt i tak och dämpad belysning. Mamma och jag delade rum och Liz hade ett eget. När vi stillat vår nyfikenhet så tog vi en runda på shoppinggatan i centrum. var inte någon större hit men några små mysiga affärer hittade vi iaf. Men där var allt så dyrt att man knappt vågade ta i något. Vi köpte några bitar delikatesschoklad att mumsa till när vi skulle skåla i bubblet vi hade med.
Tiden gick väldigt långsamt och vi hann med mycket och samtidigt inte jäktade och kunde sitta och prata strunt en stund vilket är trevigt. Men vi väntade på fikat som skulle serveras vid 14.00 för nu var vi lite småsugna på nåt i magen.
Nästa tid att passa var våra inbokade behandlingar kl 18.00 och kl 18.30. Under tiden hann vi med bad och bastu och en sväng på rummet för att skåla me mer struntprat om allt möjligt. Så där som bara vi kvinnor kan.
I relaxavdelningen som låg längst ner i källaren, dit vi givetvis tog hissen fanns en bar och ett glas rött var gott under tiden vi väntade på varandra.
Kl 20.00 serverades supén i resturangen. Lite märkligt var ändå dden lilla menyn som låg på borden innehöll vad som vi skulle få serverat och förslag på ett vinpaket med olika sorters vin till maten. Ska försöka komma ihåg vad som serverades för nu kände man att man inte ätit ordentligt och vinet gjorde sig påminnt.
Förätt: Inlagd stöbrödsbeklädd aborre, gäddmousse och grön sparriskräm??? Ja nåt sånt jo det låg några fiskägg i mitten oxå och skramla. Till detta ett glas vitt.
Varmrätt: Var hängmörad biff. En slags potatiskaka av mos....lite grönsaker och sås. Sen hade de friterat eller rostat ett grönt blad??? som vi inte kunde identifiera men det var gott. Kan ha varit blomkålsblad eller grönkål. Och till detta då ett glas rött.
Efterrätt: Äpple som var inbakat i något och sen rullat i socker. Lite glass på kanten och ett glas avec.
Som grädde på moset tog vi in en varsin kaffe......
Mätta och glada intog vi baren. Mamma nöjde sig med en päroncider medans Liz och jag provade på både en Äpplecrush och en Smurf. När vi suttit en stund i salongen och både Liz och jag nu var precis som sig bör...alltså salongsberusade så köpte vi oss en varsin cider och fortsatte upp på rummet med prat och skratt.
Det blev en massa prat allt från roligt, sorgligt, allvarligt inklusive för mycket att dricka. Klockan var nog närmare tre - halv fyra när vi äntligen fick pröva om sängen var ryggvänlig.
Kl 8.30 klev vi upp, fixade väskor och våra trötta ögon och kl 9.00 klev vi in i resturangen igen för intag av frukost. Där var uppdukat ALLT och då lovar jag att du kunde hitta det mesta i matväg. Folk stod och gräddade sina våfflor.
Kl 11.00 var det dags att checka ut från hotellet och lämna våra rum. Ca en kvart för tidigt klev vi ut i blåsten - tre nöjda kvinnor som haft en underbar men alltför kort helg tillsammans.
OCH TILL SIST......
Nästa gång ska du Monica följa med oss vi håller redan på att kolla på olika alternativ....
För vi saknade dig
Musik kan göra livet gladare.....
I valet och kvalet????
Frågorna är många och mitt ursprungstema har kanske försvunnit lite i mitt kaosartade liv, då tanken var att skriva om min depression och hur det påverkar mig och mina barn. Nu har massor hänt och jag har ingen ordentlig grund att stå på. Därför sviktar jag i mitt sätt att skriva och hur pass kontinuerligt jag plitar ner ord från mitt hjärta.
Så jag får försöka hålla ut och kanske en dag finner jag lösningen och ordet flödar fritt igen. Jag hoppas på det......
Fick ett litet ryck och stukade om min blogg lite....
Kände att den blev ganska bra faktiskt så är nöjd för stunden.
Denna vecka mycket imorgon har jag prov igen i Kultur och Idé historia vilket är ett fantastiskt roligt ämne.
Fredag fyller Alexander 17år, vi har även ett EVK med honom då + Naturkunskapsprovet som skulle varit gjort blir det att göra på eftermiddagen.
Lyrics of the day.....
Shinedown - Crow and the Butterfly
I Painted Your Room At Midnight
So I´d Know Yesterday Was Over.
I Put All Your Books On The Top Shelf
Even The One With The Four Leaf Clover.
Man I´m Getting Older.
I took all your pictures off the wall
And wrapped them in a newspaper blanket.
I haven´t slept in what seems like a century.
And now I can barely breathe.
Just like a crow chasing the butterfly
Dandelions lost in the summer sky.
When you and I were gettin´ high as outer space
I never thought you would slip away.
I guess I was just a little too late.
Your words still serenade me
Your lullabies won´t let me sleep.
I´ve never heard such a haunting melody
oh it´s killing me.
You know I can barely breathe.
Just like a crow chasing the butterfly
Dandelions lost in the summer sky.
When you and I were gettin´ high as outer space
I never thought you would slip away.
I guess I was just a little too late
Just like a crow chasing the butterfly
Dandelions lost in the summer sky.
When you and I were gettin´ high as outer space
I never thought you would slip away.
Like a crow chasing the butterfly
Dandelions lost in the summer sky.
When you and I were gettin´ high as outer space
I never thought you would slip away.
I guess I was just a little too late (Ohh)
Just a little too late.
Lyrics of the day.....
And I've got a spoon
I live in a hallway
With no doors and no rooms
Under the window sill
They all were found
A touch of concrete within a doorway
Without a sound
Chorus:
Someone save me if you will
And take away all these pills
How did I get here
And what went wrong
Couldn't handle forgiveness
Now I'am far beyond gone
And I can hardly remember
The look of my own eyes
How could I love this
A life so dishonest
It made me compromise
Chorus
Jump in the water
Jump in with me
Jump on the altar
Lay down with me
My hardest question
Too answer is
WHY!!!
Chorus
Some one save me (x3)
Somebody save me
Somebody save me
Please don't erase me
Vägskäl....inte alltid det lättaste...
Mitt i ett vägskäl...det är inte alltid så lätt.
Drömprinsen för mig...finns han eller inte??!!!???
Vart ska man leta eller ska jag skita i att leta? Finns det en drömprins för mig eller inte???
Hindrar min trasiga själ mig från att se honom eller finns det verkligen ingen för mig.
Jag är rädd....rädd för att visa mig, rädd för att bli avblåst, tänk om man tycker mina fötter är fula eller kanske mitt ärr på magen att det är vedervärdigt. Bakom min skärm i mitt hem är jag trygg och kan uppvakta, skoja och flirta men väl utanför mina väggar är jag en liten grå mus.....
The lyrics of the day
Hoobastank - Reason
I'm not a perfect person
There's many things I wish I didn't do
But I continue learning
I never meant to do those things to you
And so I have to say before I go
That I just want you to know
I've found a reason for me
To change who I used to be
A reason to start over new
and the reason is you
I'm sorry that I hurt you
It's something I must live with every day
And all the pain I put you through
I wish that I could take it all away
And be the one who catches all your tears
That's why I need you to hear
I've found a reason for me
To change who I used to be
A reason to start over new
and the reason is you [x4]
I'm not a perfect person
I never meant to do those things to you
And so I have to say before I go
That I just want you to know
I've found a reason for me
To change who I used to be
A reason to start over new
and the reason is you
I've found a reason to show
A side of me you didn't know
A reason for all that I do
And the reason is you
The music and lyrics of the day
BREAKING BENJAMIN - BREATH
I see nothing in your eyes,
And the more I see the less I like
Is it over yet?
In my head?
I know nothing of your kind,
And I won't reveal your evil mind
Is it over yet?
I can't win
So sacrifice yourself
And let me have what's left
I know that I can find
A fire in your eyes
I'm going all the way
Get away, please
You take the breath right out of me
You left a hole where my heart should be
You've gotta fight just to make it through
Cause I will be the death of you
This will be all over soon,
(This will be all over soon),
Pour the salt into the open wound
Is it over yet?
Let me in
So sacrifice yourself
And let me have what's left
I know that I can find
A fire in your eyes
I'm going all the way
Get away, please
You take the breath right out of me
You left a hole where my heart should be
You've gotta fight just to make it through
Cause I will be the death of you
(tick tick tick)
I'm waiting
I'm praying
Realize
Start hating
You take the breath right out of me
You left a hole where my heart should be
You've gotta fight just to make it through
Cause I will be the death of you
jobba? studera? mina framtidsplaner??
Visst känns allt bara väldigt oroande när man börjar fundera på framtiden....vad ska hända...vad ska jag göra...hur fasen ska jag klara detta. Frågan är om det är en slags 40 årskris hon går genom eller om det bara är okänt vatten som gör att funderingarna blir stora. Större än de behöver kanske.
Självklart vill jag jobba men med vad???? Det är alltid en stor fråga då jag fortfarande inte bestämt vad jag ska bli när jag blir stor. Studera???? Vetifan om jag fixar det ekonomiskt. Vem har sagt att det man faktiskt vill studera till leder till ett bra jobb sen. Har hittat två högskoleprogram som skulle intressera mig väldigt. Det ena är inom webdesign som är mina grundtankar och det andra är faktiskt till fotgraf som har blivit ett stort intresse. Men vad kan man jobba med sen????
Är det värt 2år och massor med skulder??? Jag vet inte än. Jag är fruktansvärt osäker. Jag har verkligen älskat dessa två år på komvux och det har varit en oförglömlig resa. Men tror att det är dags att kliva av tåget ett tag och landa lite i det jag har gjort hittils. Så känns det idag faktiskt. Är jag helt på det klara då om det är så jag vill göra???? Vet inte än. Men det känns rätt okej faktiskt att tänka så ändå.
Idag ska jag på en anställningsintervju och om det går vägen så är jag på rätt spår och då hoppar jag som sagt va tåget nu.
En hejdundrande kombination
Oscar är för första gången riktigt sjuk, med feber. Sen han insjuknade i diabetes. Vi har fått höra så mycket om att man måste kolla vissa saker först och sen att maten är lika viktig fast man inte vill äta osv så oroligheten kryper lite i kroppen kan jag säga. Men han har inatt inte kräkts utan det är bara feber än så länge.
Och jag har ett prov om medeltiden idag som tär på mina tankar så som läget är nu funderar jag på om det är värt att skjuta upp provet eller om jag ska åka till skolan och fixa det idag. Det handlar bara om 2 timmar?
This is my daily lyrics this is how I feel today.....
Linking Park - Breaking the habit
Memories consume
Like opening the wound
I’m picking me apart again
You all assume
I’m safe here in my room
(unless I try to start again)
I don’t want to be the one
The battles always choose
‘Cause inside I realize
That I’m the one confused
I don’t know what’s worth fighting for
Or why I have to scream
I don’t know why I instigate
And say what I don’t mean
I don’t know how I got this way
I know it’s not alright
So I’m
Breaking the habit
Tonight
Clutching my cure
I tightly lock the door
I try to catch my breath again
I hurt much more
Than anytime before
I had no options left again
I’ll paint it on the walls
‘Cause I’m the one at fault
I’ll never fight again
And this is how it ends
I don’t know what’s worth fighting for
Or why I have to scream
But now I have some clarity
To show you what I mean
I don’t know how I got this
I’ll never be alright
So I’m
Breaking the habit
Breaking the habit
Tonight
Idag är det exakt 91 dagar kvar som 39årig brutta
Mindre än 100 dagar kvar tills man kliver över 40 sträcket....och sen då???
Mina funderingar om att ha baluns är stora och *suck* kostsamma så vi får verkligen se hur det ordnar sig med den saken.
Däremot funderar jag lite på vad jag vill ha då....kostsamma paket jo det är lite åt det hållet men jag tänkte iaf skriva vad jag önskar mig, något litet kanske går att uppfylla. Man vet aldrig.
Jag har en väldigt fin DVD spelare med ljudsystem inbyggt...tyvärr är den lite begränsad i vad den kan göra sååå något sånt kanske.
Sen har jag funderingar om ett matsalsbord till vardagsrummet - har kikat på blocket och hittat en del fina och intressanta saker vill ju att det ska passa ihop med mina carpatimöbler.
Som ni ser skriver jag inga priser utan det mesta hamnar runt 1000kr tyvärr men jag är tacksam för små bidrag så kan jag själv köpa det jag vill ha....enkelt japp.
Spa i Brunneby har jag sett på reklam och det skulle vara underbart....men ensam????
Nåja jag är så glad att ha min familj och vetskapen om att jag är älskad så det räcker väldigt långt det.
Tack för ni finns mina underbara
Mamma Göran pappa Monica Tom Liz etc....ni vet vilka ni är
Fan för vatten i ögonen
Idag är en sån där dag då man verkligen vill krypa ner under täcket igen och gömma sig för den yttre världen. Känner mig så utochinvänd på nåt vis. Så fan för vatten i ögonen.
Det förstör för mig smälter mig och min mask trillar av. Har ungefär en timma på mig att skaka av mig dessa förbannade känslor få utlopp för min ensamhet och andas djupt.
För om en timma ska jag ut i verkligeheten igen och då gäller det att inte visa något.
Inget Barbie utseende för min del.
Vi föds alla olika och med olika förutsättningar. Det finns inte två individer som är exakt lika, inte ens om man har delat livmoder. Varför ska vi då kämpa och traggla för att vi alla ska se ut som Barbie.
Vacker, blond, blåögd,smal midja, långa ben etc för listan kan göras lång.
Varför är vi inte nöjda med de olikheter vi fått. Naturen vill att vi ska se olika ut och olika är vackert.
Jag är en kraftig kvinna som i alla år kämpat för att passa i Barbie formen. Det till min bekostnad på minhälsa. Inget gick som jag tänkt och vid 40kg viktnedgång vände livet för mig och jag blev sjuk. nu är jag tillbaka där jag började och mår väldigt dåligt pga detta uppe på allt annat som hänt i mitt liv.
Nu till frågan ska jag försöka mer och kanske göra större påfrestningar på min hälsa eller ska jag försököa acceptera det faktum att denna gången jäste barbieformen över rejält.
Jag är snart medelålder och borde accepterat mig själv men mitt liv har gjort det svårare för mig att inse något annat det man fått höra. jag önska ingen människa att bli sårad så djupt som när man till slut tror sig vara den som andra ser. Så till slut ber man om ursäkt för sig och hur man ser ut. Skojar om sig själv för att lindra och plåstra om.
Jag ber verkligen om ursäkt för att Barbieformen jäste över för mig! Men detta är jag!
Hård, stenhård - men bara på ytan :(
Fan vad jag förstör för mig själv.
Verkligheten skrämmer mig. Jag är så jävla feg. Sitter bakom min skärm och tycker till om allt. Stenhård brutta som är sexistisk, humoristisk men så rädd för verkligeheten. Att visa vem jag är, visa omvärlden mitt mjuka inre. Jag är rädd för att hamna där jag varit. Att inte bli omtyckt för den jag är.
Jag är idag en ful ankunge, klumpig och allt annat världsvan. Social kompetens besitter jag och handska med de situationer i livet som uppstår. Men där i mellan kryper jag tillbaka in i mitt skal rädd för att visa min insida, min osäkra, min fega och geggiga insida.
Har en lätt personlighet lätt att tycka om lätt att umgås med men var är jag? Är jag där bakom finns jag där eller är det verkligen jag? jag saknar fokus på livet och kämpar på i min tysthet.
Jag saknar verkligen att vara två, hatar ensamheten. Men på vilka villkor ska jag lämna min ensamhet. Så många risker för mig. Jag vågar inte. Verkligheten skrämmer livet ur mig.
Mars mars måne......
För övrigt är livet vansinnigt upp och ner men jag har iaf köpt mig en ny mössa. Det är inte illa det.
Sportlovet blev nog ungefär som jag tänkt mig men ungarna hade några bra stunder och det glädjer mig. Studierna halkar efter väldigt och jag är allt annat än i toppläge just nu.
februari redan och snart sportlov
Redan Februari månad och kreativiteten saknas. Överallt känner jag sunk sunk sunk men det kommer väl uppstå nåt slags vårkänslorus såsmåningom och då får vi ta reda på det då. Hade varit skönt med lite extra kraft och energi nu. Jag hoppas på att vårruset ska infinna sig till vår planerade skidresa iaf på sportlovet som inväntas komma snart alltså under vecka 8.
Mina CSN pengar förblir frånvarande och bilen är nu hos Christoffer för att ladda batteriet innan vi kör den vidare mot Vetlanda hoppas verkligen att jag kan hitta något nytt som vi kan samåka i alla istället för att en alltid är tvungen att vara kvar hemma eller gå till skolan etc.
Livet för övrigt är tufft och ensamt och vad mer kan man begära av sig själv. När man gjort som man gjort. Men det är dags att sluta trava omkring i gamla tofflor och byta ut dessa mot mina egna skor och börja min vandring med att sätta en fot före den andra.
Just nu finns det ingen röd tråd i våra liv och vi befinner oss i en majorinett situation dar alla olika myndighetspersoner sliter oss åt olika håll. Men kanske jag kan sätta ner foten en dag och be alla att låta oss få vara ifred. Låta oss få börja vår resa som en ny familj jag och mina älskade ungar.
Varje resa börjar med ett steg......
Skrivklåda
Är så sugen på att börja skriva på allvar och försöka publisera mitt skrivande men vet att det är svårt eftersom det är många människor därute som hanterar penna och papper som det vore deras bästa vän.
Själv kan jag se att ett tomt papper är ett stort hot mot mitt ego.
Men har funderarat och det kliar i fingrarna nu och speciellt eftersom man har en tung ryggsäck att bära på och att man faktiskt kommer att bli helt arbetslös i stort sett nu. Får se hur jag tar tag i mina skrivarfingrar *klia*
Skönt iaf att det faktiskt finns en tro på livet någonstans. Och att den tron har landat i mitt hjärta.
